Jag känner mig så fånig.

I min skola går det så många snygga unga män.

Så många söta pojkar.

Så det är inget speciellt med det.

Man byter blickar lite varje dag.

Det är fint.

Det stannar där.

För en sekund står man  helt i varandras fokus.

Två främlingar.

Sen är det inget mer med det.

Så har det alltid varit.

Men helt plötsligt förra veckan, i min nya klass, fanns en väldigt fin kille som jag har sett så länge. Jag har fastnade för länge sen för hans karaktäristiska utséende. Men det har aldrig varit mer med det. Han har bara, och alltid, varit en i mängden. En av alla fina killar.

Och till skillnad från så många andra, har jag aldrig fått en blick från honom.

Så utan att lägga någon värdering i det har jag för länge sedan konstaterat att jag ändå kanske inte var hans typ.

Inget mer med det.

Men så förra veckan.

Helt plötsligt möttes våra blickar, flera gånger.

En intensiv sekund.

Kände blicken bränna genom klassrummet.

Men dock, inget mer med det.

Det borde inte vara mer med det, ju?

Så många gånger har jag bytt blickar utan att bry mig.

Men nu kommer jag på mig själv att spana efter honom i hans korridor, i matsalen, i biblioteket.

Och jag förbannar mig själv.

Kan jag inte bara släppa det?

Har inte ens pratat med killen. Bara en lektion tillsammans har vi haft.

Jag känner mig så fånig, så töntig, så barnslig.

Kan inte denna delen av mig också växa upp?

Såhär är det inte för er andra va?

Ni har väll aldrig, i de sena tonnåren, bara sett någon och sedan inte kunnat sluta att tänka på personen?

Så är det ju bara för 13 åringar.

Jag har förvandlats till en barnslig 13 åring.

 

K

18 januari 2011 21:45

Åh vad jobbigt! Det är så synd för just de ångesttankarna och kompensationstankarna kommer ofta hand i hand med viktnedgång eller försök till viktnedgång oavsett man är ätstörd från början eller inte verkar det som... Sjukt synd, för jag önskar verkligen inte det helvetet på någon annan. Upplever exakt samma sak som du och har gjort sedan ett tag tillbaka, att man inte är duktig som har motionerat en timme eller så, utan man känner sig bara kass för att det inte blev mer än så.
Dock är det åtminstone bra att äta regelbundet, har riktigt kommit in i det nu, och det känns bra. Är bara nervös för att bli tjock, typ hela tiden går jag runt med den nojan. Men vet att i längden kommer jag ju inte gå upp i vikt av att äta flera gånger per dag, för om jag jojobantar istället så blir det ju klart värre :) svält vissa dagar, sen bli för hungrig och inte känna sig mätt.
Usch...
Läste iaf dina inlägg du har skrivit om killen, och det ltåer hur mysigt som helst. Hoppas ni får lite mer kontakt! Nu när jag har kommit upp lite i åren (haha, 22 = gammal och grå...) så kan jag dessutom säga att personlighet och ansikte är det absolut viktigaste för killar verkar det som :) Bara så du vet.
Puss!

http://headsyoulivetailsyoudie.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

konstigt.

Jag kommer byta blogg helt och håller, så om ni vill fortsätta följa mig så kan ni få andressen genom att skriva i kommentarsfältet :)   Förra veckans träning   Måndag: 5 km intervaller på löpband (27, 46 min) + styrka för ben Tisdag: - O...

Uppvärmning: 5 min pw, 5 min jogg, 8 min intervaller (18 min - runt 3 km) Styrka: mage Nedvarvning: 2 km intervaller/vanlig löpning   Sammanlagd löpning: 5 km     ...

3 km intervaller på löpband (15 min) styrka för axlar 1 km vanlig löpning   Kommentar: Jag hade sjukt med energi när jag väl började springa. Sprang liksom på 13km/h och tyckte knappt att deta var jobbigt. Även på 14km/h någon minut. Först vä...

Måndag: 5 km lätt löpning, styrka för mage och 40 min PW Tisdag: 40 min rask promenad Onsdag: 20 min lätt löpning, styrka för armar & axlar, 40 min rask promenad Torsdag: - Fredag: 20 min intervaller på löpband, styrka för ben & rumpa Lörda...