Idag är det dagen som är som ett blankt papper. Så känns det. Vad ska jag göra? Vad ska jag fylla pappret med? Jag vet att jag måste rida. Och jag vet att jag måste springa helst mer än 7,5 km. 8 vore bra. En mil vore bra. Sprang inte igår så det är därför jag springer idag. Och imorgon blir det igen.

Idag ska jag skriva. En massa. Måste fokusera på berättelsen. Verkligen. Komma in i den igen. Det känns som om jag är skylldig dem det. Personerna i boken. Vilket är orimligt eftersom de är fiktiga figurer. Men det känns som om jag måste berätta historian. Även om det blir svårt. Riktigt svårt.

Ikväll är jag ledsen. En sak jag hade hoppats på verkar nu rinna ut i sanden. Varför funkar det aldrig för mig? Hur länge till ska jag behöva vara ensam? Imorgon vet jag inte var jag ska göra. Det ger mig ångest. Vill inte vara ensam längre. Vill älska och bli älskad.