... är inte taggad. Blöö

Nu ska jag ut på stan. Köpa något att äta, eller kanske en take away coffie? Sedan vila. Det är en sådan spänning varje gång jag loggar in här, har någon kommenterat eller inte? Det är så kul att jag har fått någon slags dialog med i alla fall en av er. Min hemliga läsare. Det är ändå här på bloggen som jag visar vem jag egentligen är. Och de som förstår mig stannar. När jag loggar ut återvänder jag till en missanpassad värld.  

vill soooooooooooooooova. men har sovmorgon imorgon. så måste ta tillfället i akt. typ lyssna på underbar musik, lägga upp en bild här och... prata med en vän eller två.

Längtan efter samhörighet. Något annat. Jag vill bara bli vild och leva farligt för en stund. Shit. Skulle göra mycket för att få känna en positiv känsloexplosion.

Idag kommer vi springa. Mycket. I skolan. Laddar nu.

Idag känner jag krampartad längtan efter närhet. Från någon fin människa. Vem som helst. Vill träffa en fin människa. Som kan hålla mig nära. Vill lukta någons nacke, och känna mig trygg.

Har tråkigt.

Bilder från The Dreamers

Berg och dalbana inom mig. Nu mår jag bra igen. Nu känner jag mig normal.Så ska passa på att skriva om något kul. Eller intressant.Jag skulle vilja vara bisexuell. För jag tycker att det är det mest ultimata. Då kan man ju välja fritt. Plus att det känns lite förbjudet. På nått sätt. Jag har typ aldrig blivit attraherad av en tjej någon gång. Eller nu på senare tid, när jag har börjat tänka på det, så har jag väll känt att "henne skulle jag lätt kunna strula med" och sådant. Men inget seriöst. Liksom aldrig att jag bara skulle kunna trycka upp en tjej mot väggen och bara ta henne här och nu. Haha. Som jag har känt med killar. Jag förstår inte folk som är homofober. Tycker att det är instänt. Gillar inte folk som är rädda så att det skapar hat.

Jag ber, med hela min själ och allt jag vet och har, att få må bra igen. Känna mig som vanligt. Normal. Att få tillbaks mit normala liv igen. Jag klarar inte av ångesten längre. Vill bara må bra igen.

Jag kan vakna med den värsta ångesten jag någonssin kännt och bara känna smarta inför att fortsätta leva. Sedan mitten av dagen mår jag bra, och sen på kvällen mår jag lite sämre. Allt är som en dimma när det är såhär. Jag vill bara bli fri igen. Kunna känna mig bra. Må bra. Känna mig normal.

Snälla ångest, lämna mig nu. Föralltid. Jag har fått en bild av hur det känns att inte vilja leva längre. Och det kommer jag alltid komma ihåg. Du har gjort ditt jobb. Du har gett mig en erfarenhet. Men lämna mig nu. Jag ber dig.