Två meter snö utanför. Och mer kommer det.

Bild tagen av mig. Då var det sommar.

   Mysig hemmakväll ikväll. Är själv, dock. Lite... ensamt. Men kollar på Paradise hotel så jag lyckas fördriva tiden ganska bra. Var egemtligen bjuden på fest men avböjde, kände inte för det. Fester är tråkiga, tycker jag. Bara en massa fulla ungdomar som super för supandets skull. Jag vill vara 20+ och med lite mognare umgänge.

På söndag ska jag springa på löpbandet. Minst 5 km. På löpbandet är det kul att springa. Det låter kanske konstigt, men så är fallet. Jag ser liksom hur mycket jag har kvar och kan liksom använda det som pepp, "bara 400 m till nästa kilometer, kör nu, kör kör kör!!".

Har spanat in en snygg kille i skolan. Det som är konstigt är att jag bara har sett honom ett fåtal gånger innan, men just denna vecka har han dykt upp överallt. I alla situationer har han varit där. Just nu när jag har fått upp ögonen för honom. Han läser ett ämne med mig också, har jag upptäkt denna vecka... får se om jag får chansen att prata med honom snart, då.

Och det roliga är att han kollar tillbaka... minst lika mycket.

Är väldigt stressad med skolarbete nu. Men det är bara fyra veckor lvar. Fyra veckor och sedan är det lov, jul och gott nytt år. Nästa år då? Vad händer då? 2011? Blir det året jag åker till Paris, finner mitt livs kärlek, finner frid i mig själv eller blir nöjd med min kropp? Vad kommer hända det året? Jag vet precis vad som skulle göra mitt liv helt. Kärlek. Men jag hatar att tjata om det. Jag pratar aldrig om det med mina vänner, eller med någon alls föresten. För jag vill inte verka desperat. Men är inte vi alla desperata efter kärlek? Egetnligen. Är inte kärlek den sanna lyckan i livet? För det finns väll ingen bättre känsla.

Jag hatar väntan. Och längtan. Jag tycker illa om ovisshet. Varför måste tiden flyta förbi i en sådan snabb takt utan att det händer något? Hur många dagar, månader, år ska jag vänta tills det tillslut blir min tur? Jag försöker intala mig själv att det är lugnt, att de flesta som jag känner inte heller har haft så mycket tur i kärlek. Men snart kommer deras tur. Snart kommer de alla ha smakat kärlekens sötma. Och då står jag ensam kvar.

Jag är så trött, så trött idag.

Ni ska få lite film- och låt tips av mig.  

Den ovan är vacker. Men jag undrar. Jag ser på denna bild här under och tänker att, om jag inte tycker att dessa killa är särskilt attraktiva p.g.a deras magra utséenden... då kanske det är samma sak på andra hållet?

Nu ska jag klippa mig. Gissa vad det blir? Jag är själv lite fundersam. Hur mkt ska jag klippa? Hur kort vågar jag?

Haha, japp, I like guys.

Jag vill ha sprudlande, bubbkig fjäril-liknande kärlek i mitt liv. Och av någon anledning så är jag helt säker på att jag inte kan lande en sådan här kille    om jag inte gör en del yttre förändringar. Som:

. Klippa håret

. Få mer egen klädstil

. Bli smalare

Jag vet att detta skriker dålig självkänsla, men listan ni ser är det som behövs för att att min självbild ska stämma med den jag vill vara. Om jag inte får till det kommer ju aldrig harmoni uppstå.