Försökte göra konst med mina axlar. Nja... dock tveksam till resultatet.
Ikväll vill känna. Fan. Men det lilla äventyret kanske inte blir av. Blir så arg. Min kompis är så klumpig. Nu har hon gjort så att vi kanske får hinder.
Det känns som om jag har legat i dvala, gått omkring som i ett suddigt vakuum de senaste tre veckorna. Inte levt. Och plötsligt nu vaknat upp. Ja känner inte igen mitt liv. Det var inte såhär det brukade kännas innan. Så jag är nog inte ute ur deperissionen ännu. Jag känner mig bara förvirrad. Typ "är det inte mer?". Så känner jag. Känner mig bedövad. Har inga direkta åsikter om något. Kan inte känna några sarta, positiva som negativa, känslor för något.
Vem är jag?
dhl
18 september 2010 18:40
hej marine. du har fina nyckelben och smala överarmar.
förlåt för att jag hör av mig så lite.
jag sover för mycket.
har nog också en depression.
ska sluta sova alltså.
var glad!
Marine Summer
19 september 2010 22:44
Jag är glad att jag har dig som en trogen läsare... eller det känns som om du är det eftersom du kommenterar ibland.Jag blir alltid lika glad! :)
Sova är fint. I sömnen är man isolerad från allt ont. Idag och igår har jag mått bra. Mycket bra. Nu ska jag snart sova. Öppna fönstret, känna en sval bris. Lägga mig under täcket och ta ett djupt andetag. Blunda. Imorgon är det en ny vecka. Tiden går snabbt.
Hoppas du ser mitt svar. Vi kanske är likasinnade. Jag vet inte. Men det är fint att prata med likasinnade. :)
dhl
21 september 2010 12:45
jag är din trogna läsare!
jag tycker mycket om din blogg.
du verkar vara en fin människa.
sova är det bästa. drömma.
jag gillar att drömma.
tid går snabbt. kan inte du skriva ett inlägg om tid?
tid är intressant.
jag tror kanske också att vi är likasinnade. men jag känner mig oftast malplacerad.
fel.
Marine Summer
21 september 2010 19:49
Jag ska absolut skriva ett inlägg om tid. Tid är något jag funderar över mycket.
Har jag skrivit att jag känner mig malplacerad? För om jag inte har gjort det så är det väldigt läskigt... och fantastiskt att du nämner att du känner dig så. Och det är kanske något vi kan prata om. För ingen tycks förstå mig när jag berättar om hur jag känner det. Du vet, otillfedställt med sin omgivning? Man umgås med fel människpr, bor på fel plats och gör fel saker. Känner sig tom. Jag känner att jag hör hemma i Paris med ett glas tort rött vin och alternativa, estetiska, inteligenta människor. Jag känner mig som en röd prick i myrornas krig. Förstår du?:)
dhl
22 september 2010 00:08
tid är helt klart fundervärt.
jag tror inte att du har det men ja! precis!
alltid så himla malplacerad.
aldrig någon som förstår.
jag håller med på allt.
allt jag vill är att flytta långt långt bort. börja om på nytt med allt. lära känna nya människor.
jag skulle nog också trivas i Paris. kanske ses vi där en dag?
Marine Summer
22 september 2010 10:44
Vad är det som får dig att känna dig malplacerad? Vilken typ av människor umgås du med? Jag känner att jag inte får ut så mkt av de flesta människorna i min omgivning. Av min omgivning överhuvutaget.
Vore fint, det där med Paris. 1,5 år kvar för mig innan drömmen blir sann. Måste ta studenten först...