Recept från Tasteline.se

Ingredienser

Slänger in ett snabbt inlägg nu, för ska på stan en runda. Se en kompis som ska klippa sig. Kort. Snyggt. Drastiskt. Förändring är fint. Och kul. Ibland skulle jag viljar klippa av mitt långa hår. Det hänger. Luggen klibbar. För det mesta är det fint. Men gillar kort hår. Önskar bara att jag hade ett finare ansikte så jag kunde bära upp en fin frisyr. En kort fin frisyr. Cool. När jag tar studenten så ska jag markera mitt nya liv med en kort frisyr. Mörkbrunt ska håret vara. Som mina ögonbryn. Så de smälter samman. Ska börja ett nytt liv då. Vara lite avslappnad och fransk. Dricka ett glas rödvid klockan tre en eftermiddag. Leva livet spontant. Innan jag dör ska jag ha haft en period då jag bara have gone wild. På riktigt. Ibland kommer det suget tillbaka. Att bara göra nått lite förbjudet. Typ bli hög. Bara för att få känna någon sorts känsloexplosion. Men knart känns under min värdighet. Så kärlek funkar väll bra. Det sägs ju att kärlek ger samma effekt för hjärnan som kokain. Förutom det med döda hjärnceller och sånt.  Men coold, va?

Såhär kommer det vara i min franska period.

... min nya design?

En av världens vackraste?

Ondskan. Boken. Filmen. Älskar den. Om ni inte har sett filmen. Se den. Om ni inte har läst boken. Läs den.

Jag är kräsen. Vill bara se film och läsa böcker som är RIKTIGT bra. Annars blir jag uttråkad direkt. Denna bok omsluter mig med värme en timme innan skolan på morgonen och en timme innan sömnen på natten. För även om den handlar om brutalitet. Våld. Så är den så otroligt intressant och varmt och snällt skrivet. Snällt. Snällt skrivet. Jag tycker om huvudpersonen. Jag mår bra när jag läser boken. Känner mig stark. Likadand när jag ser filmen. Helt underbara båda två.

Jag har varit en otroligt dålig bloggerska på senaste tiden. Har nästan totalt glömt bort denna blogg. Men inga fler ursäkter nu. Jag lovar. Blogg är kul. Och fint. Eller det kan vara fint. Om man visar sig själv lite. Vem man är. Och om man är anonym så funkar det ju bra.

Jag skäms lite för att jag bloggar. Eller jag kan inte riktigt stå för det. Kanske beror det på den trenden som kom för några år sedan då "alla" bloggade. Alla har blogg. Det känns nästan töntigt. Men egentligen är det ju inte det. Det beros ju helt och håller på vilken typ av blogg man driver.

rött och rosa. Passar inte ihop. Säger man. Sägs det. Säger dem?

känner mig tjock. vill inte sova fast klockan är halv två. tycker att min kropp är pinsam. skäms för den. idag måste man vara riktigt smal för att bli framgångsrik. alternativt ha riktiga jävla killing curves. typ beyonce. men jag är inte hon. jag är vit och inte alls smal. känner enorm press. förbannar mina ben. de är stora. så stora. fan. hatar nätter som dessa. godnatt.