Jag kan typ fylla nävarna med fett.

Allt jag är, är fett.

Fett, fett, fett.

Det är nog fan bara vatten och muskler som har försvunnit.

Jag känner mig tjock.

Och dålig.

Har bara tränat två gånger denna vecka.

Känns knappt lönt att träna idag.

Men jag ska.

Jag ska springa nu.

Min kompis var på fest igår och hade tydligen superamasing.

Jag hade kunnat varit där, men fick ej.

Känner mig bitter.

Är sur på livet.

Faktiskt.

Tagen från: http://thinspiration-pictures.blogspot.com/

Såhär vill jag se ut, men det gör jag fan inte.

Det är så mycket jag inte har.

Har fjärilar i magen.

Jobbigt.

Varför har jag det?

Nervös på ett positivt sätt.

Jag vill vara kär.

Men jag har ingen.

Snart är det sommar mot solvarm hud.

Och jag är ganska mycket ensam.

Men jag har ju mina vänner.

Det kan bli en rolig sommar, detta.

Men kyssar i solen hade passat in.

Hade gjort det fint.

Finare.

Kanske kommer det.

Förmodligen.

Det är klart att det gör.

Kram.

http://thinspiration-pictures.blogspot.com/

Jag vill inte bli sjuk, men jag vill bli smal.

Har provat att försöka gå ner i vikt med bra och lagom med mat + mycket träning - stannade vid 65 kg!

Finns det något sätt att äta lite, gå ner i vikt och ändå vara "frisk"?

Vill fan inte bli sjuk, men nu ska jag bli smal.

Det får bära eller brista. Men jag ska bli smal inom 10 veckor.

Steg för steg närmar vi oss varandra.

Utan vetskapen om vad som komma skall.

För det som skall ske kommer således att ske.

Men det vet vi inte om.

Det vet ingen.

Inte tiden, inte ödet om det finns.

För inget är bestämt.

Ändå närmar vi oss varann, fast vi ej vet om det.

Att vara ovetande om framtiden kan vara frustrerande.

Den här februaridagen vill jag veta att allt kommer bli bra.

Jag vill veta att festivaler i sommar väntar mig med hög musik, höga människor och hög gemenskap.

Jag vill veta att jag detta år äntligen kommer få smaka på kärlekens sötma.

Jag vill försäkra mig om att allt inte kommer vara som en gnagande, frätande längtan efter det som man vill ska komma.

Jag vill veta att februarimörkret försvinner.

Allt står så stilla.

All mat är för mycket mat.

All träning är för lite träning.

Ständig ångest.

Jag vill dansa som om morgondagen var en befäng idé, ja, rent av en illusion. Vill känna adrenalinet pumpas ut i blodet, fylla ådrorna med pulserande lycka. Vill känna ömma fötter mot rytmiskt dansgolv. Vill känna en fin ung mans läppar mot mina. Vill känna att jag lever för en kväll.

Tur att lördagar finns.

Är lite smått förälskad i denna bild. Om jag sett honom i verkligheten hade jag fallti pladast. Höftbenet är fint, på nått sätt.