Kan inte säga att jag är inne i ett bra flow just nu, rent allmänt.

Mår ganska dåligt psykiskt villket gör att jag:

. Har NOLL aptit

- Har NOLL träningslust

. Har NOLL livsmotivation

Allt känns skit rent ut sagt - hela livet känns meningslöst, tungt och smärtsamt.

Visst känns det konstigt att läsa? Det känns konstigt att skriva för denna period nu i höst har varit den bästa i mitt liv och jag har mått så jävla bra och verkligen älskat mig själv och mitt liv till fullo. Jag har verkligen känt mig LYCKLIGT LOTTAT över att vara just JAG. Så därför känns det som om jag lever i en surealistisk gråmulen/dimmig mardröm som jag har vaknat upp i nu. Eller jag känner mig inte riktigt vaken, för det här är inte jag. Men just det känns ganska bra mitt i det jobbiga, att det känns så främmande - att det inte liksom tillhör mig.

Jag har kännt såhär innan, och det behövs lite arbete och tid. Snart är jag tillbaks och mår toppen igen. Det ska jag se till!