Direktlänk till inlägg 13 april 2011
Tröttheten och hungern klamrar sig krampaktigt fast vid mig.
Tycker mig ner.
Får mig att se dimma.
Får mig att sluta känna.
Hur kan det ha blivit så, att jag bara låter dagarna löpa förbi?
Ingenting påverkar mig i någon större mening.
Jag förblir likgiltig.
Livet var så härligt, så bra.
"Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu", tänkte jag för ett tag sen.
Vart tog den känslan vägen?
Det enda jag känner nu är brist på ork till att bry mig.
Om något överhuvutaget.
Jag vill inte tänka.
Jag orkar inte försöka känna.
Orkar inte kämpa med att tänka positivt.
Fast jag vill tillbaka, det var ju så bra.
Det skulle ju bli så bra.
Jag skulle ju utvecklas så mycket.
Skulle bli något stort.
Vart tog den glöden vägen?
Jag förblir likgiltig.
konstigt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|