Frukost: 1 portion havregrynsgröt, ½ grapefrukt

Mellis: 2 knäckemackor m. skinka

Lunch:  

mellis:   

Middag: 1 hemmagjord hamburgare

Träning: Hårt löppass 5 km (konditionsförbättrande, hög puls genom hela. Intervaller)

Idag har jag ätit nyttigt och MYCKET MER än vad jag brukar. Lite meningen också. Att jag ska variera mig. Igår var jag nämligen hungrig konstant. Imorgon ska jag nog köra lite sparsamt igen, samt försöka få in 2 hårda konditionspass. Samma sak med fredag (har som mål att springa milen då).

Varför har det börjat ta emot så mycket när det gäller träningen? Får ångest bara jag tänker på att jag ska träna, och hatar varje sekund av den. Så ska det inte vara!

Idag har jag ätit bra med bra mat.

Och det bra menar jag nyttigt men även mer än vad jag brukar.

Bara idag hade jag tänkt äta så.

Bestämde det redan imorse. Höll igen väldigt mycket igår.

Försöker variera mig lite.

Dock ska jag verkligen försöka pressa mycket idag på träningen.

Ska därför sätta mig och plugga nu i en timme, sedan sticka iväg till gymmet. (Såååå länge sedan jag var där)

Tröttheten och hungern klamrar sig krampaktigt fast vid mig.

Tycker mig ner.

Får mig att se dimma.

Får mig att sluta känna.

Hur kan det ha blivit så, att jag bara låter dagarna löpa förbi?

Ingenting påverkar mig i någon större mening.

Jag förblir likgiltig.

Livet var så härligt, så bra.

"Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu", tänkte jag för ett tag sen.

Vart tog den känslan vägen?

Det enda jag känner nu är brist på ork till att bry mig.

Om något överhuvutaget.

Jag vill inte tänka.

Jag orkar inte försöka känna.

Orkar inte kämpa med att tänka positivt.

Fast jag vill tillbaka, det var ju så bra.

Det skulle ju bli så bra.

Jag skulle ju utvecklas så mycket.

Skulle bli något stort.

Vart tog den glöden vägen?

Jag förblir likgiltig.