Vore fint. 

14:00 - frukost/lunch

16:30 - mellis

20:00 - En halv biff, bulgur och herkovert

21:00 - En knäckemacka och någon skiva nougat (kanske?)

Hela dagen idag är fylld med mys.

The med kompis imorse.

Kom hem klockan två, åt frukost/lunch och kollade på dagens första film.

Nu ska jag äta en frukttalrick jag har gjort i ordning och fortsätta med nästa film.

Sådana här dagar har jag nästan aldrig. Måste passa på nu eftersom lovet är slut på måndag. Uppdaterar mer ikväll.

Frukost: 1 portion havregrynsgröt

Lunch: 1 päron, ett kycklingben och en knäckemacka. Till detta, pepparotsvisp.

Träning: 20 min ridning + lätt stallarbete. 20 min promenad.

Middag: potatisgratäng med kallskuret och sallad + en macka.

Jag är oroligt. Därför värker min mage.

Kände precis för att äta, sedan kom jag på att "jag kan ju inte äta nu när jag mår dåligt, då kommer det bli som om jag tröstäter, och det vill jag verkligen inte göra".

Bild tagen av mig.

Jag tog skit, svalde.

Det var som jag bad om mer.

Fyfan för er.

Ville behålla lugnet, friden.

Så jag gav förlåtande utan gräns.

Men ni bad om mer.

Fyfan för er.

Ni använder ordet 'vän', men dess betydelse förkastar ni. I hemlighet föraktar ni.

Ni smetar det i mitt ansikte, som en brun sörja av jord och sand.

Ni säger att det är jag fel. Att jag ej är välkommen in vänskapens land.

Och ni använder ordet 'vän', men dess betydelse förkastar ni. I hemlighet föraktar ni.

Jag tog emot allt överföld av tonnårig bitterhet, självgodhet.

Ni ville inte ha den. Så ni gav den.

Jag tänkte att ' det är bara att svälja, de menar inte så'.

Det spelade ingen roll hur långt ni kunde gå.

Men nu ställs jag mot väggen för ett brått jag inte begått.

Jag ska sona, tycker ni.

Men kolla på er själva, svaga jävla svin!

Jag tog skit, svalde.

Det var som jag bad om mer.

Fyfan för er.

Ville behålla lugnet, friden.

Så jag gav förlåtande utan gräns.

Men ni bad om mer.

Fyfan för er.

   Detta + att jag små-åt lite efteåt... vad kmr jag inte ihåg. Great.

Helt plötsligt känner jag mig kluven. Och kanske lite rädd.

Jag har krymt. Ganska mycket, ganska snabbt. Eller så har mina ögon plötsligt kanske öppnats. Och samtidigt som jag har fått precis det jag ville och är på det spår jag hela tiden har velat komma in på, så känns det kluvet. Är rädd för att bli sjuk, för jag märker små varningssignaler. Jag kan inte längre äta mig mätt. Eller jag kan, men det är svårt. Och fast jag har tänkt flera gånger att "nu ska jag unna mig att äta lite onyttit idag" så blir det oftast inte så ändå. Eller jag kanske tar något litet. Om ja inte har stenkoll på vad exakt jag har ätit under en dag, känner jag en lite panikkännsla som jag försöker vifta bort. Får ångest när jag småäter för då är det svårt att hålla koll. Och detta kanske inte verkar som ett problem men om jag bara låter det vara så, så är jag rädd att jag blir sjuk.

Jag lovade mig själv i morse att "idag får jag äta vad jag vill". Och jag åt en stor och god frukost med en fin kompis. Men sedan blev det bara en liten macka till lunch, efter det styrketräning och en timmes danspass, och till middag åt jag mig inte heller mätt. Mamma ville att jag skulle ta mer. Gjorde inte det ändå.  Åt lite glass ikväll. Lovade mig dyrt och heligt efteråt att det ska ätas supernyttigt resten av veckan.

Innbillar jag mig eller händer det något här?