Har tråkigt.

Bilder från The Dreamers

Berg och dalbana inom mig. Nu mår jag bra igen. Nu känner jag mig normal.Så ska passa på att skriva om något kul. Eller intressant.Jag skulle vilja vara bisexuell. För jag tycker att det är det mest ultimata. Då kan man ju välja fritt. Plus att det känns lite förbjudet. På nått sätt. Jag har typ aldrig blivit attraherad av en tjej någon gång. Eller nu på senare tid, när jag har börjat tänka på det, så har jag väll känt att "henne skulle jag lätt kunna strula med" och sådant. Men inget seriöst. Liksom aldrig att jag bara skulle kunna trycka upp en tjej mot väggen och bara ta henne här och nu. Haha. Som jag har känt med killar. Jag förstår inte folk som är homofober. Tycker att det är instänt. Gillar inte folk som är rädda så att det skapar hat.

Jag ber, med hela min själ och allt jag vet och har, att få må bra igen. Känna mig som vanligt. Normal. Att få tillbaks mit normala liv igen. Jag klarar inte av ångesten längre. Vill bara må bra igen.

Jag kan vakna med den värsta ångesten jag någonssin kännt och bara känna smarta inför att fortsätta leva. Sedan mitten av dagen mår jag bra, och sen på kvällen mår jag lite sämre. Allt är som en dimma när det är såhär. Jag vill bara bli fri igen. Kunna känna mig bra. Må bra. Känna mig normal.

Snälla ångest, lämna mig nu. Föralltid. Jag har fått en bild av hur det känns att inte vilja leva längre. Och det kommer jag alltid komma ihåg. Du har gjort ditt jobb. Du har gett mig en erfarenhet. Men lämna mig nu. Jag ber dig.

Kan man vara vacker fast man inte har markerade käk eller kindben? Med en näsa som inte är rak? Utan rena linjer. Ett ofullständigt ansikte. Utan harmoni. Finns det hopp i en ofullständig ekvation?

Det franska livet ropar på mig. Inte än, säger jag. Men det vill ha mig. Och jag vill ha det. Inte än, säger tiden. Tiden vill ha kvar mig här ett och et halvt år till. Sedan vill den föra mig till Paris. Till en lägenhet. Vindsvåning. Till ett glas vin. Människor som är ofullständiga och därför perfekta. Intressanta. För perfektion är enkelhet. Och enkelhet är aldrig intressant. Den kan vara lockande, men aldrig intressant. För enkelhet vet man hur den är. Det är det ofullständiga man vill ta reda på. Perfektion ligger i brister. Det är på dem man ska fokusera.

Här är Bill Skarsgård. Han är snygg. Någon gång vill jag hitta någon som ser ut något i den stilen. För det är min stil. Ofullständigt men ändå fullständigt.

Ikväll såg jag den här filmen. Mår bra av den. Idag har jag mått bättre. Inte så mycket ångest under ytan. Ingen alls. Jag har lyckats skjuta bort den. Idag har jag känt mig normal. Känt mig som vanligt. Jag kan se detta som en bra dag.

Fler besökare än någonssin och ni svarar ändå inte. Vill ju ha tips. Hur som helst skickade jag in ett bidrag till Lilla Augustpriset idag. Får se hur det blir. Med den saken. Jag är inne i en period nu då jag mår väldigt dåligt. Har ångest. Vet inte varför. Jag som aldrig har haft det innan. Som har mått hur bra som helst. Ska sova över hos kompis ikväll för att lätta smärtan. Tänka på annat.