Jag känner mig ensam. Men det är jag ju inte. Har folk rund omkring mig. Aldrig själv men ändå alltid ensam. Förstår ni? Jag vet inte om det alltid är såhär men...

Jobbiga saker med kompisar ikväll bara. Vill egentligen bara skita i hela grejen för allt blev så feeeel. Blöö. Och varför ska jag alltid få ta skulden för allt när det absolut inte är mitt fel? gahhhhh.

... ni vet, som ett hav av människor runtomkring en, och fast det låter som motsatsen till ensamhet. Så är det egentligen just ensamhet i all dens prakt.

Vill prata med er. Mer. Kom. Vi kan sitta här på var sin ända av skärmarna... kanske till och med var sin ända av landet. Och få varandra att känna oss mindre ensamma. Hålla varandra sälskap. Utbyta meningar om saker som betyder något.

Bild av mig: 5 min i paint

... är inte taggad. Blöö

äcklig rubrik. hah. och okej, jag ska inte satsa på att bli suuuuuuuuperskinny. Tror inte mina ben kan det. Men min överkropp. oj. Inte ett gram fett ska det va. Skitsamma om det tar tid. Jag har gett mig denna terminen. Sakta men säkert. Jag ska fortsätta som jag gör nu... men sluta med godiset. Typ bara äta det en gång i veckan. Japp. Ush vill få resultat denna gången. men jag vet vad jag gjorde för fel förra, så det lär gå. I alla fall lite.

Nu ska jag ut på stan. Köpa något att äta, eller kanske en take away coffie? Sedan vila. Det är en sådan spänning varje gång jag loggar in här, har någon kommenterat eller inte? Det är så kul att jag har fått någon slags dialog med i alla fall en av er. Min hemliga läsare. Det är ändå här på bloggen som jag visar vem jag egentligen är. Och de som förstår mig stannar. När jag loggar ut återvänder jag till en missanpassad värld.  

Jag har alltid älskat Cornelis Vreeswijk. Han gjorde så fina låtar. Som träffar mig rakt i hjärtat. Vissa. I alla fall. Mysig är han. Var han. Dog a HIV har jag för mig. Han var vacker, på nått sätt. Lyssna.

Jag vill vara en indianflicka. Fläta en fläta i mörkbrunt hår.