Idag är en dag som jag älskar. Lördag. Men inte vilken lördag som helst, nej. Detta är en lördag då jag verkligen inte vill göra något speciellt. Jag ska ut till stallet. Fixa allt och rida. Sedan hem och äta tidig middag. Efter det har jag planerat "fransk kväll" då jag ska titta på en fin fransk film jag har velat se väldigt länge, skriver om den sen, och dricka ett glas rött vin. Eller vitt om vi inte har rött. Haha, leka vuxen. Eller leka fransk. Eller bara drömma mig in i en värld som inte än tillhör mig.

Jag känner mig ensam. Men det är jag ju inte. Har folk rund omkring mig. Aldrig själv men ändå alltid ensam. Förstår ni? Jag vet inte om det alltid är såhär men...

Jobbiga saker med kompisar ikväll bara. Vill egentligen bara skita i hela grejen för allt blev så feeeel. Blöö. Och varför ska jag alltid få ta skulden för allt när det absolut inte är mitt fel? gahhhhh.

... ni vet, som ett hav av människor runtomkring en, och fast det låter som motsatsen till ensamhet. Så är det egentligen just ensamhet i all dens prakt.

Vill prata med er. Mer. Kom. Vi kan sitta här på var sin ända av skärmarna... kanske till och med var sin ända av landet. Och få varandra att känna oss mindre ensamma. Hålla varandra sälskap. Utbyta meningar om saker som betyder något.

Bild av mig: 5 min i paint