Försökte göra konst med mina axlar. Nja... dock tveksam till resultatet.

Ikväll vill känna. Fan. Men det lilla äventyret kanske inte blir av. Blir så arg. Min kompis är så klumpig. Nu har hon gjort så att vi kanske får hinder. 

 Det känns som om jag har legat i dvala, gått omkring som i ett suddigt vakuum de senaste tre veckorna. Inte levt. Och plötsligt nu vaknat upp. Ja känner inte igen mitt liv. Det var inte såhär det brukade kännas innan. Så jag är nog inte ute ur deperissionen ännu. Jag känner mig bara förvirrad. Typ "är det inte mer?". Så känner jag. Känner mig bedövad. Har inga direkta åsikter om något. Kan inte känna några sarta, positiva som negativa, känslor för något.

Vem är jag?

Med slutna ögon målar jag längan med mina läppar. 

Torr smak av rött vin. Omfamnar mina sinnen. I en djup inandning ser jag för mina stängda ögon dig. Och dem. Och staden och landet. Och frihet. Lycka.

När jag vaknar igen ser jag.

Ikväll ska jag och en vän ut. Ut i natten. Till ett förbjudet ställe. Men intressanta människor. I en farligare del av en större stad. Jag vet ej va som väntar. Men jag vet att jag vill leva ut. Jag vill känna spänningens sötma. Jag vill smaka på någon annans läppar. Ikväll ska bli en fin kväll. Något jag aldrig förr varit med om. Upptäcksfärd genom livet.