Berg och dalbana inom mig. Nu mår jag bra igen. Nu känner jag mig normal.Så ska passa på att skriva om något kul. Eller intressant.Jag skulle vilja vara bisexuell. För jag tycker att det är det mest ultimata. Då kan man ju välja fritt. Plus att det känns lite förbjudet. På nått sätt. Jag har typ aldrig blivit attraherad av en tjej någon gång. Eller nu på senare tid, när jag har börjat tänka på det, så har jag väll känt att "henne skulle jag lätt kunna strula med" och sådant. Men inget seriöst. Liksom aldrig att jag bara skulle kunna trycka upp en tjej mot väggen och bara ta henne här och nu. Haha. Som jag har känt med killar. Jag förstår inte folk som är homofober. Tycker att det är instänt. Gillar inte folk som är rädda så att det skapar hat.

Jag ber, med hela min själ och allt jag vet och har, att få må bra igen. Känna mig som vanligt. Normal. Att få tillbaks mit normala liv igen. Jag klarar inte av ångesten längre. Vill bara må bra igen.

Jag kan vakna med den värsta ångesten jag någonssin kännt och bara känna smarta inför att fortsätta leva. Sedan mitten av dagen mår jag bra, och sen på kvällen mår jag lite sämre. Allt är som en dimma när det är såhär. Jag vill bara bli fri igen. Kunna känna mig bra. Må bra. Känna mig normal.

Snälla ångest, lämna mig nu. Föralltid. Jag har fått en bild av hur det känns att inte vilja leva längre. Och det kommer jag alltid komma ihåg. Du har gjort ditt jobb. Du har gett mig en erfarenhet. Men lämna mig nu. Jag ber dig.