Kan man vara vacker fast man inte har markerade käk eller kindben? Med en näsa som inte är rak? Utan rena linjer. Ett ofullständigt ansikte. Utan harmoni. Finns det hopp i en ofullständig ekvation?

Det franska livet ropar på mig. Inte än, säger jag. Men det vill ha mig. Och jag vill ha det. Inte än, säger tiden. Tiden vill ha kvar mig här ett och et halvt år till. Sedan vill den föra mig till Paris. Till en lägenhet. Vindsvåning. Till ett glas vin. Människor som är ofullständiga och därför perfekta. Intressanta. För perfektion är enkelhet. Och enkelhet är aldrig intressant. Den kan vara lockande, men aldrig intressant. För enkelhet vet man hur den är. Det är det ofullständiga man vill ta reda på. Perfektion ligger i brister. Det är på dem man ska fokusera.

Här är Bill Skarsgård. Han är snygg. Någon gång vill jag hitta någon som ser ut något i den stilen. För det är min stil. Ofullständigt men ändå fullständigt.

Ikväll såg jag den här filmen. Mår bra av den. Idag har jag mått bättre. Inte så mycket ångest under ytan. Ingen alls. Jag har lyckats skjuta bort den. Idag har jag känt mig normal. Känt mig som vanligt. Jag kan se detta som en bra dag.